Min mammas kusin kommer att begravas inte nästa onsdag men onsdagen efter det. Den tjugosjätte mars. Det kommer hållas i kyrkan i hennes hemstad där hon bodde, så jag måste försöka få ledigt så jag kan åka dit. Det är ju inte sån långt det tar ju bara trettio minuter härifrån med pendeltåget. Det är ju vår grannstad. Så nu måste jag gå och beställa blommor och skaffa några kläder att ha på mig. Det är så tråkigt med begravningar, det spelar ingen roll hur väl man kände personen i fråga eller om man inte ens vet vem det är. Det är alltid så sorgligt ändå. Jag börjar alltid tänka på alla andra som man har förlorat genom åren och det känns på något sätt som att alla som har dött är där just då och på det sättet så blir det extra känslosamt för mig. Jag gråter alltid, men det gör ju nästan alla.

Min mammas kusin gick bort för ett par dagar sen så snart blir det begravning. De senaste åren har jag inte träffat henne så mycket, men när jag var barn så träffades vi under hela somrarna. Min mammas kusin hade en sommarstuga som låg granne med vår. Så varje sommar så var vi ute på landet och lekte. Hon hade en dotter som jag brukade leka mycket med men när mamma och pappa blev äldre så var de tvungna att sälja stugan. Varken jag eller mina syskon hade råd att köpa den så den fick gå. Vi hade ju alla redan våra egna sommarställen som vi åker till så för det första så skulle vi ju inte ha tid att ha ett till och sen skulle det ju kosta en hel del att underhålla båda ställena. Det är ju mycket som behöver fixas och lagas och sen har vi ju vårat vanliga boende också. Det skulle bli för mycket helt enkelt.