Begravningen i onsdags var jättefin. Hon hade nog inte så många omkring sig de senaste åren, för det var inte så många där. Men det är ju så det tyvärr blir när man bli gammal. Folk omkring en som man har känt i hela sitt liv försvinner ju. Det är livets gång men det verkar inte vara så roligt. Jag kan inte ens tänka mig hur det är när man blir så gammal att alla i sin omgivning som man brukar umgås med är döda. Det är en kuslig tanke. Man får väl hoppas att man är den som försvinner först. Eller i mitten nån gång. Jag vill inte bli lämnad kvar till sist. Tyvärr så var prästen på begravningen så tråkig. Själva ceremonin skötte hon bra, men efteråt så verkade det inte komma många ord ur henne. De begravningar som jag har varit på så brukar prästerna lyckas med att skapa en någorlunda bra stämning så det inte blir allt för ”dött” (dåligt ordval). Men den här prästen satt mest bara där och verkade vara en del av inredningen.